Hade redovisning av Batteriholken igår, och hela projektet kämpade mot mig in i det sista.

Under ca en veckas tid har jag sågat, svarvat och slipat med olika delar och det är nog inte så mycket underdrift att säga att jag både lagt ner blod och svett och tårar på den.
Blodet blev nog när jag rappade till på ett slipband och slipade ner pekfingernageln en halv mm.
Svetten när kämpade med att skruva ihop de tre delarna som bilder "kroppen" till loket.
Och tårarna var rätt nära när jag upptäckte att jag blev tvungen att slipa om hela loket efter 3 dagars spackling och lackning.
(Där får jag tacka Philip i M3 för bra tips som räddade mig)

En upptäckt jag gjorde under detta projekt och som nog har haft på känn sedan mina andra byggen är att jag inte gör så stora framsteg på pappret, utan det är under arbete med händerna som de stora idéerna dyker upp.
Sedan kan jag kämpa i stort sett dygnet runt för att få min idé att gå från en tanke till färdig produkt. I detta fall så var det Kärnvärdena "Pedagogik" och "Kvalitet" som fick mig på rätt spår. För vem minns inte BRIO-hunden man drar efter sig, eller tågbanorna som man lekte med som liten. Båda dessa finns med i min tolkning av batteriholken, för vem säger att man inte borde kunna använda den som leksak samtidigt som man samlar upp gamla batterier?

Vill ni beskåda min tolkning närmare så titta gärna in i P-huset vid Högskolan där sakerna finns utställda under ett tag framöver.

Bröderna Ivarsson i Osby skulle nog ha varit stolta över att se vad deras produkter inspirerar till